Väl framme i La Plagne lyste solen och hela kroppen liksom kliade och ville bara åka, åka, åka! Jag och Victoria gjorde sällskap med en tysk tjej från grupp 1, Susanne. Utsikten var helt fantastisk och att se ut över bergsmassiven var... massivt! Nästan så att jag tappade andan.
Över trädgränsen, så nära naturen.
Allt var perfekt - snön, backarna med pucklar om man ville, solen som värmde, lifköerna som knappt existerade och frihetskänslan av att bara vara där.
Jag var tvungen att skicka ett sms till pappa där jag skrev att jag var äckligt avundsjuk på mig själv, vilket faktiskt ganska bra beskrev känslan när vi tog en paus med kaffe i en solstol. Hade vi varit i La Clusaz en sådan här dag hade pausen kanske blivit 3 timmar lång för att njuta av solen, men det gick inte. Åkningen var för bra!
La Plagne är absolut den bästa skidorten jag varit till hittills och jag skulle så gärna vilja dela med mig av upplevelsen till er, vilket är ganska svårt både i ord och bilder men jag hoppas att ett försök duger gott :)
Vi besökte även en isgrotta, med skulpturer förstås helt gjorda i is.
Det är inte ofta jag ser utförsåkning som ett riktigt svettigt träningspass, men träningsvärken jag anar i mina muskler just nu vittnar om att det var rätt bra träning ändå. Det känns skönt! Nytt syre till både själ och muskelceller :)
Här kommer lite bilder:
3 kommentarer:
ojojoj. det är som jukkasjervi. och djärvt gjort att kyssa draken. man kan ju fastna med tungan!
Hallelååja!
håller med var helt faentastiskt!
...det enda jag saknade i solen var en glarrebarre ;D
jo, det fanns ingen kiorreborre där man kunde köpa sig en glarrebarre ;)
Skicka en kommentar