Kanske har hon rätt?
Vårt svar löd att vi ville passa på att åka så mycket som möjligt innan snön smälter bort. Det kan gå ganska fort, så därför bestämde vi oss för att åka både torsdag och lördag. Eftersom att vi är lyckligt lottade att ha möjligheten liksom. Vi borde passa på! "Tänk på dem där hemma..."
Kanske hör det till den svenska mentaliteten?
Man skulle kunna likna detta med att äta upp maten, att inte slänga. "Tänk på barnen i Afrika..." Vi som har mat på bordet ska vara tacksamma och äta upp.
Frågan är bara om barnen i Afrika blir lyckligare av att 6-åriga Anton äter upp sin äckliga falukorv eller om de där hemma blir glada om vi åker skidor i dåligt väder?
Här kommer i alla fall en resumé av de båda dagarna:
Torsdag, Semnoz:
Efter skolan, vid halv två-tiden åkte vi till Semnoz.
Jag, Hanna och Victoria hade bestämt oss för att hyra snowboard. Sagt och gjort.
Vi gick till uthyrningen och skaffade oss utrustningen, köpte lifkort (samt assurance - nödvändigt) och begav oss sedan upp i liften. Lite svårigheter med att ta sig av, men det gav sig.
Jag måste faktiskt få skryta med att jag är ganska imponerad över min egen insats i backen, då det i princip var första gången jag provade att åka bräda.
För visso fick jag en snowboard i julklapp för många år sedan, men med mitt tålamod avslutades karriären innan den ens börjat. Stackars elvaåring kom ju inte ens upp i liften och gav upp.
Men nu, åtta år senare gick det betydligt bättre! Solen värmde, benmusklerna ömmade sådär skönt och när skidbyxor och vantar var dyngsura av alla härliga vurpor satte vi oss i solen, åt lunch (sen lunch) och tittade på folk.
Jag har ont överallt = bra dag! :)
Lördag, Avoriaz:
Klockan ringde 06.30. Tittade ut. Spöregn. Jag är optimist och smetade på solskyddsfaktor i ansiktet.
Till Avoriaz tog det ca 1,5 timme med bil och under hela resan försökte jag tänka soliga tankar, typ "Det kommer att spricka upp", "Jag drar det fina vädret till mig". Tyvärr funkade det inte den här gången. Ösregn!
Åkte upp med gondolen och började med lunch.
Det var jag, Charlotta, Hanna, Victoria, Flora och Jenn.
Åt spagetti & köttfärssås = riktig skidåkarlunch, för att ladda upp ordentligt.
Mental förberedelse och goggles ner var det som gällde.
Vinden piskade i ansiktet, regnet var envist och sikten var inte den bästa.
Vi började åka och det var...intressant!
Åkte jag nedför eller pekade skidorna uppåt? Hur fort åkte jag? Åkte jag över huvud taget? Oj, där ramlade någon. Och en till. Och en tredje. Jodå, nedför åkte jag tydligen. Ooops, där var det en snöhög? Idag var det inte "Åk före ni, så väntar jag där nere..." Men ner kom vi.
Jag hörde mig själv säga: "My lips hurt real baaad." Efter lite chopstick blev det bra ;)
Ni tycker kanske att det verkar outhärdligt och visst hade jag väl hellre susat nedför pisterna ovanför trädgränsen under klarblå himmel och solsken, men detta kändes faktiskt ganska hardcore.
Till slut blev vi i alla fall trötta, så jag, Flora och Charlotta tyckte att klockan var beer o'clock. Det blev ingen öl, men apelsinjuice för min del och varm choklad för de andra. Efter ungefär en timme i värmen lyxade vi även till det med crèpes.
När vi väl skulle åka hem, tillbaka till Annecy fick vi lov att vänta på en av killarna. Stackarn hade hyrt en snowboard och då han endast åkt en gång tidigare insåg han i mitten av en svart backe att den var lite för svår. Detta resulterade i att han tog av sig brädan och började gå ner för backen istället (hur han ens kom på tanken, det är ju livsfarligt).
I vilket fall som helst snubblade han till och tappade snowboarden som förstås gled iväg med en herrans fart. In i skogen, snowboard borta. Han kunde inte hitta den och fick betala €300. Det blev en dyr skiddag för honom, usch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar