Igår kväll när jag gått och lagt mig blev mitt rum plötsligt upplyst av ett vitt sken med efterkommande smäll. Hårstråna på mitt huvud reste sig nästan upp.
Regnet öste ner och hela himlen verkade göra uppror.
När jag var liten sprang jag alltid ut i bilen och önskade att ovädret skulle försvinna. Jag intalar mig själv att jag inte är rädd för åskan längre även om jag kommer på mig själv när jag räknar på hur långt bort den kan tänkas vara. Jag funderar även över hur stor sannolikheten är att blixten ska slå ner där just jag befinner mig.
Så, jag får väl erkänna att jag fortfarande har stor respekt för denna typ av väder, men det är skräckblandad förtjusning då jag samtidigt finner det väldigt vackert.
bilden är inte min egen utan stulen från remacle.org
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar