Beklagar sorgen! Vill att du ska veta att jag bryr mig...
onsdag 5 mars 2008
tisdag 4 mars 2008
Telsamtal
You fill up my senses...
Blev så glad när du ringde idag på hemtelefonen.
Det är liksom meningen att vi ska vara vänner :)
Blev så glad när du ringde idag på hemtelefonen.
Det är liksom meningen att vi ska vara vänner :)
"Les choristes"
Till imorgon har jag som läxa att skriva en resumé på denna film att lämna in till Madame Brunet:
Han som spelar huvudrollen; Jean-Baptiste Maunier bor i Lyon, så vem vet... Våra vägar kanske korsas på lördag när jag ska dit :p (ja, jag vet att Lyon är en stor stad)
Han som spelar huvudrollen; Jean-Baptiste Maunier bor i Lyon, så vem vet... Våra vägar kanske korsas på lördag när jag ska dit :p (ja, jag vet att Lyon är en stor stad)
Ostkväll
Igår kväll ramlade det in lite flickor med ostar, vindruvor, mango, baguetter och glass. Jag hade bestämt mig för att inte äta någon ost, men kunde inte motstå frestelsen och tog en Lactrase-tablett. Det var värt det! Och Ben & Jerry's cookie dough som Hanna hade med sig smakade ljuuuvligt. Vi var ofranska och gav alla varsin sked för att äta direkt ur förpackningen.
Det var en mysig kväll, måndagskvällar behöver inte vara tråkiga!
Vi som var hos oss: Jag (Sverige), Hillary (Canada), Arndis (Island), Halla (Island), Charlotta(Sverige), Hanna(Sverige), Julie(USA/Japan), Monika (Costa rica) och Victoria (Sverige) som kom lite senare efter att ha varit ute och ätit middag med sin mamma och bror.
Det var en mysig kväll, måndagskvällar behöver inte vara tråkiga!
Vi som var hos oss: Jag (Sverige), Hillary (Canada), Arndis (Island), Halla (Island), Charlotta(Sverige), Hanna(Sverige), Julie(USA/Japan), Monika (Costa rica) och Victoria (Sverige) som kom lite senare efter att ha varit ute och ätit middag med sin mamma och bror.
söndag 2 mars 2008
Söndag
Vaknade i morse, helt utvilad för första gången på mycket länge. Det var skönt!
Bestämde mig för att gå upp och fixa frukost, så jag hällde upp ett glas apelsinjuice, bryggde kaffe (vårt rättvisemärkta kaffe från Gallay - att rekomendera) och tog fram mitt bröd. Jag var på gott humör och rörde ihop ingredienser för att göra fattiga riddare. Det var en sådan mysig känsla. Gasdoften från spisen och smeten gjorde att jag fick sommarkänslor. Båtkänslor. Så som somrarna brukade vara, de bästa somrarna. Fattiga riddare i sittbrunnen tillsammans med familjen. Två familjer egentligen, men vi var som en enda stor.
Mina fattiga riddare blev riktigt bra!
Victoria fick en innan hon var påväg ut i fina vädret för att möta sin mamma och lillebor som är här och hälsar på, medan jag och Hillary satt kvar och åt vår brunch. Som en riktig söndagsförmiddag ska vara!
Jag har varit på städhumör i snart tre dagar och idag avslutade jag projektet.
Jag har blanka golv, luften går att andas[...]det är rent nu, det är rent nu.
Sällskapade Hillary på hennes balkong, läste tidningar och solade. Det är den andra mars. Årets första dag i linne och shorts.
Lite senare kom Julie förbi med en överraskning, den var ätbar. Så vi satt på balkongen och njöt av en nybakad kaka från bageriet på hörnet, mums!
Sen var vi "bara tvugna" att gå in ett tag och se ett avsnitt av Gossip girl, den serien är så addicting!
Fram mot eftermiddagen/kvällen kände jag för att gå en promenad, så jag pluggade in iPodhörlurarna i öronen och började traska. Här kommer bilder från min promenix:
Bestämde mig för att gå upp och fixa frukost, så jag hällde upp ett glas apelsinjuice, bryggde kaffe (vårt rättvisemärkta kaffe från Gallay - att rekomendera) och tog fram mitt bröd. Jag var på gott humör och rörde ihop ingredienser för att göra fattiga riddare. Det var en sådan mysig känsla. Gasdoften från spisen och smeten gjorde att jag fick sommarkänslor. Båtkänslor. Så som somrarna brukade vara, de bästa somrarna. Fattiga riddare i sittbrunnen tillsammans med familjen. Två familjer egentligen, men vi var som en enda stor.
Mina fattiga riddare blev riktigt bra!
Victoria fick en innan hon var påväg ut i fina vädret för att möta sin mamma och lillebor som är här och hälsar på, medan jag och Hillary satt kvar och åt vår brunch. Som en riktig söndagsförmiddag ska vara!
Jag har varit på städhumör i snart tre dagar och idag avslutade jag projektet.
Jag har blanka golv, luften går att andas[...]det är rent nu, det är rent nu.
Sällskapade Hillary på hennes balkong, läste tidningar och solade. Det är den andra mars. Årets första dag i linne och shorts.
Lite senare kom Julie förbi med en överraskning, den var ätbar. Så vi satt på balkongen och njöt av en nybakad kaka från bageriet på hörnet, mums!
Sen var vi "bara tvugna" att gå in ett tag och se ett avsnitt av Gossip girl, den serien är så addicting!
Fram mot eftermiddagen/kvällen kände jag för att gå en promenad, så jag pluggade in iPodhörlurarna i öronen och började traska. Här kommer bilder från min promenix:
Uppdateringar
¤Gunhild, le petit viking från en liten stad i närheten av Lillehammer har lämnat Ifalpes och Annecy. Hon åkte hem till Norge i torsdags, men kommer tillbaka till Frankrike om ett par veckor. Tyvärr kommer hon inte tillbaka till Annecy, utan åker till Montpellier för att jobba.
¤ Julie flyttade från oss i fredags. Hon ville flytta in hos en fransk familj istället för att lära sig språket så bra som möjligt, men självklart är hon alltid välkommen hos oss ändå :)
¤ Vår nya lägenhetskompis som flyttade in i lördags morse heter Arndis och kommer från Island. Hon verkar trevlig!
¤ Julie flyttade från oss i fredags. Hon ville flytta in hos en fransk familj istället för att lära sig språket så bra som möjligt, men självklart är hon alltid välkommen hos oss ändå :)
¤ Vår nya lägenhetskompis som flyttade in i lördags morse heter Arndis och kommer från Island. Hon verkar trevlig!
lördag 1 mars 2008
Les alpes
"You swedes are really crazy 'bout skiing! Are you going thursday AND saturday?" - Julie
Kanske har hon rätt?
Vårt svar löd att vi ville passa på att åka så mycket som möjligt innan snön smälter bort. Det kan gå ganska fort, så därför bestämde vi oss för att åka både torsdag och lördag. Eftersom att vi är lyckligt lottade att ha möjligheten liksom. Vi borde passa på! "Tänk på dem där hemma..."
Kanske hör det till den svenska mentaliteten?
Man skulle kunna likna detta med att äta upp maten, att inte slänga. "Tänk på barnen i Afrika..." Vi som har mat på bordet ska vara tacksamma och äta upp.
Frågan är bara om barnen i Afrika blir lyckligare av att 6-åriga Anton äter upp sin äckliga falukorv eller om de där hemma blir glada om vi åker skidor i dåligt väder?
Här kommer i alla fall en resumé av de båda dagarna:
Torsdag, Semnoz:
Efter skolan, vid halv två-tiden åkte vi till Semnoz.
Jag, Hanna och Victoria hade bestämt oss för att hyra snowboard. Sagt och gjort.
Vi gick till uthyrningen och skaffade oss utrustningen, köpte lifkort (samt assurance - nödvändigt) och begav oss sedan upp i liften. Lite svårigheter med att ta sig av, men det gav sig.
Jag måste faktiskt få skryta med att jag är ganska imponerad över min egen insats i backen, då det i princip var första gången jag provade att åka bräda.
För visso fick jag en snowboard i julklapp för många år sedan, men med mitt tålamod avslutades karriären innan den ens börjat. Stackars elvaåring kom ju inte ens upp i liften och gav upp.
Men nu, åtta år senare gick det betydligt bättre! Solen värmde, benmusklerna ömmade sådär skönt och när skidbyxor och vantar var dyngsura av alla härliga vurpor satte vi oss i solen, åt lunch (sen lunch) och tittade på folk.
Jag har ont överallt = bra dag! :)
Lördag, Avoriaz:
Klockan ringde 06.30. Tittade ut. Spöregn. Jag är optimist och smetade på solskyddsfaktor i ansiktet.
Till Avoriaz tog det ca 1,5 timme med bil och under hela resan försökte jag tänka soliga tankar, typ "Det kommer att spricka upp", "Jag drar det fina vädret till mig". Tyvärr funkade det inte den här gången. Ösregn!
Åkte upp med gondolen och började med lunch.
Det var jag, Charlotta, Hanna, Victoria, Flora och Jenn.
Åt spagetti & köttfärssås = riktig skidåkarlunch, för att ladda upp ordentligt.
Mental förberedelse och goggles ner var det som gällde.
Vinden piskade i ansiktet, regnet var envist och sikten var inte den bästa.
Vi började åka och det var...intressant!
Åkte jag nedför eller pekade skidorna uppåt? Hur fort åkte jag? Åkte jag över huvud taget? Oj, där ramlade någon. Och en till. Och en tredje. Jodå, nedför åkte jag tydligen. Ooops, där var det en snöhög? Idag var det inte "Åk före ni, så väntar jag där nere..." Men ner kom vi.
Jag hörde mig själv säga: "My lips hurt real baaad." Efter lite chopstick blev det bra ;)
Ni tycker kanske att det verkar outhärdligt och visst hade jag väl hellre susat nedför pisterna ovanför trädgränsen under klarblå himmel och solsken, men detta kändes faktiskt ganska hardcore.
Till slut blev vi i alla fall trötta, så jag, Flora och Charlotta tyckte att klockan var beer o'clock. Det blev ingen öl, men apelsinjuice för min del och varm choklad för de andra. Efter ungefär en timme i värmen lyxade vi även till det med crèpes.
När vi väl skulle åka hem, tillbaka till Annecy fick vi lov att vänta på en av killarna. Stackarn hade hyrt en snowboard och då han endast åkt en gång tidigare insåg han i mitten av en svart backe att den var lite för svår. Detta resulterade i att han tog av sig brädan och började gå ner för backen istället (hur han ens kom på tanken, det är ju livsfarligt).
I vilket fall som helst snubblade han till och tappade snowboarden som förstås gled iväg med en herrans fart. In i skogen, snowboard borta. Han kunde inte hitta den och fick betala €300. Det blev en dyr skiddag för honom, usch!
Kanske har hon rätt?
Vårt svar löd att vi ville passa på att åka så mycket som möjligt innan snön smälter bort. Det kan gå ganska fort, så därför bestämde vi oss för att åka både torsdag och lördag. Eftersom att vi är lyckligt lottade att ha möjligheten liksom. Vi borde passa på! "Tänk på dem där hemma..."
Kanske hör det till den svenska mentaliteten?
Man skulle kunna likna detta med att äta upp maten, att inte slänga. "Tänk på barnen i Afrika..." Vi som har mat på bordet ska vara tacksamma och äta upp.
Frågan är bara om barnen i Afrika blir lyckligare av att 6-åriga Anton äter upp sin äckliga falukorv eller om de där hemma blir glada om vi åker skidor i dåligt väder?
Här kommer i alla fall en resumé av de båda dagarna:
Torsdag, Semnoz:
Efter skolan, vid halv två-tiden åkte vi till Semnoz.
Jag, Hanna och Victoria hade bestämt oss för att hyra snowboard. Sagt och gjort.
Vi gick till uthyrningen och skaffade oss utrustningen, köpte lifkort (samt assurance - nödvändigt) och begav oss sedan upp i liften. Lite svårigheter med att ta sig av, men det gav sig.
Jag måste faktiskt få skryta med att jag är ganska imponerad över min egen insats i backen, då det i princip var första gången jag provade att åka bräda.
För visso fick jag en snowboard i julklapp för många år sedan, men med mitt tålamod avslutades karriären innan den ens börjat. Stackars elvaåring kom ju inte ens upp i liften och gav upp.
Men nu, åtta år senare gick det betydligt bättre! Solen värmde, benmusklerna ömmade sådär skönt och när skidbyxor och vantar var dyngsura av alla härliga vurpor satte vi oss i solen, åt lunch (sen lunch) och tittade på folk.
Jag har ont överallt = bra dag! :)
Lördag, Avoriaz:
Klockan ringde 06.30. Tittade ut. Spöregn. Jag är optimist och smetade på solskyddsfaktor i ansiktet.
Till Avoriaz tog det ca 1,5 timme med bil och under hela resan försökte jag tänka soliga tankar, typ "Det kommer att spricka upp", "Jag drar det fina vädret till mig". Tyvärr funkade det inte den här gången. Ösregn!
Åkte upp med gondolen och började med lunch.
Det var jag, Charlotta, Hanna, Victoria, Flora och Jenn.
Åt spagetti & köttfärssås = riktig skidåkarlunch, för att ladda upp ordentligt.
Mental förberedelse och goggles ner var det som gällde.
Vinden piskade i ansiktet, regnet var envist och sikten var inte den bästa.
Vi började åka och det var...intressant!
Åkte jag nedför eller pekade skidorna uppåt? Hur fort åkte jag? Åkte jag över huvud taget? Oj, där ramlade någon. Och en till. Och en tredje. Jodå, nedför åkte jag tydligen. Ooops, där var det en snöhög? Idag var det inte "Åk före ni, så väntar jag där nere..." Men ner kom vi.
Jag hörde mig själv säga: "My lips hurt real baaad." Efter lite chopstick blev det bra ;)
Ni tycker kanske att det verkar outhärdligt och visst hade jag väl hellre susat nedför pisterna ovanför trädgränsen under klarblå himmel och solsken, men detta kändes faktiskt ganska hardcore.
Till slut blev vi i alla fall trötta, så jag, Flora och Charlotta tyckte att klockan var beer o'clock. Det blev ingen öl, men apelsinjuice för min del och varm choklad för de andra. Efter ungefär en timme i värmen lyxade vi även till det med crèpes.
När vi väl skulle åka hem, tillbaka till Annecy fick vi lov att vänta på en av killarna. Stackarn hade hyrt en snowboard och då han endast åkt en gång tidigare insåg han i mitten av en svart backe att den var lite för svår. Detta resulterade i att han tog av sig brädan och började gå ner för backen istället (hur han ens kom på tanken, det är ju livsfarligt).
I vilket fall som helst snubblade han till och tappade snowboarden som förstås gled iväg med en herrans fart. In i skogen, snowboard borta. Han kunde inte hitta den och fick betala €300. Det blev en dyr skiddag för honom, usch!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
